Vackra människors sång
Fast det regnat fjorton dagar och du slutat tro på sol.
Fast himlen och din hud har samma färg.
Och du slutat ens försöka verka klyftig, kul och cool
och november har fryst fast i ben och märg.
Fast mascaran börjat rinna och ditt hår är torrt och tunt
och du talar utav rädsla att va tyst.
Och du hört dig själv och insett att du bara pratar strunt
och egentligen bara vill bli kysst.
Om du pendlar mellan kemiskt hög och helt naturligt låg
och aldrig känt dig gråare än nu.
Och om du blundar framför spegeln så var snäll och kom ihåg;
Att vi är inte vackrare än du.
Och ifall skulderna försvann tillsammans med ditt studielån
och du är för slutkörd för att känna stress.
Och ingen, ingen ringer till din nya telefon
och ingen skickar ens ett tafatt SMS.
Och ifall halsen är den enda del av kroppen som är torr
och spårvagnskontrollanterna har haffat dig igen.
Och ditt kärleksliv är reducerat till att surfa porr
och du börjat kalla katten för din enda sanna vän.
Fast du tappat tron på lyckan, på dig själv och alltihop
och inte har vart kär sen 97.
Och om du stångat väggar tills du fallit blödande ihop
är ingen av oss vackrare än du.
Om du skyller allt på andra när du vet att du har fel
och skolkar från din tjänst som ALU.
Och du pantat både stolthet och varenda ägodel.
Är ingen av oss vackrare än du.
Om David Hasselhoff bedyrar: "Skönhet kommer inifrån"
Med armarna om sin plastikopererade fru.
Och varje ord av uppmuntran känns mera som ett hån
är ingen av oss vackrare än du.
Om du vaknar mitt i natten av en strid och stilla gråt
och är rädd för mörkret fast du fyllt 27.
Och du viskar ut i tystnaden ett meningslöst förlåt
är ingen av oss vackrare än du.
För precis som med det mesta så är skönhet relativ
det handlar mest om ljus och perspektiv.
Och även om det inte kan förändra nånting nu
är ingen av oss vackrare
och jag är inte vackrare
och vi är inte vackrare än du.
